Inledning

Den 21 april 1991 befann sig undertecknad på Riksarkivet i Stockholm tillsammans med dr Gregor Katz, hängiven Westerlundforskare och författare till våra särtryck ”Medicinen doktor Westerlund” och ”Doktor Westerlunds brev till Augusta Jansson”.

Gregor hade många olika uppslag till arkiv, skriftsamlingar och publikationer där vi skulle kunna söka efter nya uppgifter om Dr Westerlund.

När vi hittade registerbladet över Enköpingsdoktorn i Sundhetskollegiums matrikel över svenska läkare hittade vi en mycket intressant uppgift:

Reseberättelse inlämnad 26 /6 1873.

Att Westerlund fått ett militärläkarstipendium och gjort en studieresa 1872 till Wien och Paris och där träffat den ryktbare franske kirurgen Pean kände vi till sedan tidigare. I Stina Palmborgs bok om doktorn från 1939 nämns resan, i kapitlet som heter Ryktbarheten grundläggs.

Den angivna tidpunkten för inlämnandet av reseberättelsen talade för att det var 1872 års resa som avsågs.

Vi beställde fram två följder av handlingar med just reseberättelser; för åren 1871-1874 och för 1873-1875. Men, där fanns inget av Dr Westerlunds hand, oklart varför. Vi blev självklart mycket besvikna.

Många år senare fick jag min nyfikenhet stillad, tyvärr utan att kunna dela glädjen över detta med Gregor Katz, som gick ur tiden 2015.

I januari 2020 besökte Westerlundsällskapets nybildade forskargrupp Dr Westerlunds barnbarnsbarn Anna Tolstoy. Vi fick då låna i forskningssyfte en bunt av Westerlund handskrivet material med blandat innehåll.

Så kom Covid-pandemin och forskargruppen, där vi alla var 70+, avstod från att träffas under mer än ett år. När vi åter vågade ta upp vårt arbete, i början av 2022, grovsorterade vi det lånade handskrivna materialet och fann vad som förmodligen är Ernst Westerlunds ”kladd” till reseberättelsen om stipendieresan, som genomfördes från slutet av april 1872 till första dagarna i januari 1873. Verkligen ett mycket intressant fynd!

Nuvarande forskargrupp inom Westerlundsällskapet, Bernt Lundh, Sune Spångberg, Christina Reinholdsson, Birgitta Gunnarsson, Britt Wååg och undertecknad, har tillsammans tolkat Dr Westerlunds handstil och ”renskrivit” reseberättelsen. Vi har helt och hållet följt handskriften med dess äldre ordval, stavning och interpunktion. Bara i något fall har vi inte kunnat tyda ett ord utan tvingats lämna med ett frågetecken. Namn på olika nämnda läkare har vi kunnat googla och på så sätt fått hjälp med att stava rätt, i nästan alla fall.

Tillägget till reseberättelsen nedan, med en översättning av de i texten nämnda medicinska termerna, står forskargruppens medicinare för, d v s Sune Spångberg och Christina Reinholdsson.

För Westerlundsällskapets forskargrupp, november 2025
Kerstin Maurd
(ledamot Westerlundsällskapets styrelse, ordf Westerlundsällskapet 2012-2019)

Reseberättelse 1872

Undertecknad som erhållit Riksstatens resestipendium för militärläkare för år 1872, hade uppgjort följande reseplan: Jag vill först i Wien genom kurser i litet af hvar af de för en praktiserande läkare vigtigaste ämnena på en kort tid erhålla en repetition i dessa ämnen och derjemte mera speciellt sysselsätta mig med ögon- och öronsjukdomar, - emedan tillfället till ett noggrant studium här hemma af dessa vid våra obligatoriska kliniker saknas.

Derefter vill jag begifva mig till Paris för att derstädes följa den kliniska undervisningen vid någon av de större sjukhusen och dessutom inhemta hvilka förändringar som blifvit efter sista kriget vidtagna med afseende på undervisningen af militärläkare och sjukvårdsmanskap. Kgl Sundhets-Collegium fastställer denna min reseplan och tillade följande instruktioner: inom den militära sjukvården borde följande punkter mera speciellt utgöra föremål för mina studier:

1o om den erfarenhet som under allra senaste kriget vunnits med afseende på resectioner, med dess fördelar och brister såsom chirurgisk method i jemförelse med amputationer. 2o Om användandet inom österrikisk och fransysk militärpraxis af antiseptiska medel för chirurgiska ändamål med särskildt afseende vid bruket av det Listerska kolsyreförbandet vid complicerade och comminuta frakturer, skottsår, etc 3o Om användandet inom fransyska armén af baracksjukhus under sednaste kriget, under belägringen af Paris osv, samt om resultaterna af denna sjukvård.

Med afseende på dessa trenne punkter får jag hänvisa till bilagorna 1, 2 och 3. Min afsigt har varit att anträda resan så tidigt att jag kunnat vara i Wien vid midten af April månad, emedan en ny serie af kurser då bruka taga sin början.

Som min för uppehållandet av stadsläkaretjänsten i Enköping erforderliga vikarie, hvilken var C Lundberg, ej förrän efter April månads midt hann taga sin Licentiatexamen blev min afresa uppskjuten till den 25 april. Utan något uppehåll fortsatte jag resan till Wien der jag var nog lycklig att finna 2ne studiekamrater, Pihl och Stridbeck, hvilkas redan stora erfarenhet i Wienförhållandena var mig till stor nytta, emedan jag tack vare deras anvisningar ej behöfde offra någon tid för att sätta mig in i de främmande förhållandena utan kunde genast få börja mina studier vid det stora allmänna sjukhuset.

Under de första 2ne månaderna var jag hela dagarna sysselsatt dels genom åhörande af föreläsningar, dels genom kurser i Laryngoscopi, ögonoperationer, ögonspegelns användande, operativ chirurgi, luxationer och fracturer, öronsjukdomar samt gynecologi.

Men redan senare hälften af juni och hälften af Juli gick jag äfven på Josephineum på Professor Pithas afdelning samt åhörde undervisningen för sjukvårdsmanskapet i en med Allgemeiner Krankenhaus belägen kasern meddelad af militärläkaren Dr Mühlwendel, som med förekommande artighet meddelade alla begärda upplysningar. Denna undervisning var dels theoretisk, dels praktisk. Till den senare hörer bland annat sjukvårdsmanskapets öfning å kaserngården i anläggande af provisoriska förband och transporterna af sårade från bataljfält samt å sjukvagnarnas construction och användande. Dessa praktiska öfningar företagas 2ne gånger hvarje vecka och ansåg han dem vara af en särdeles vigt. Vid mediet af Juni, då dels tillfället till idkande af studier vid Allmänna sjukhuset genom feriernas inträde upphörde och dels blev för sådana studiers bedrifvande värmen för stark, begaf jag mig derifrån och tog vägen öfver Irhe och Berchtesgaden och Reichenhall till München, derifrån genom norra Schweiz öfver Belfort till Paris, dit jag ankom den 1a Augusti.

Äfven där blef jag i tillfälle att genast komma mig in i de medicinska förhållandena tack vare en liten Guide pratique de l’étudiant en medicine, som varje år på sommaren utges i Paris och i hvilken man finner hvar de olika lärarne äro stationerade eller hafva sina kliniker. Jag började genast besöka 2ne ögonkliniker näml Wechers och Pallerowskis samt Garzelius chirurgiska klinik (under sommarsemestern skött af en assistent L. å Charitier), hvarjemte jag genom rekommendation erhöll tillträde till öronläkaren Baunafort, som artigt tillät mig vara närvarande vid hans enskilda mottagning: han hade nemligen ingen offentlig klinik.

På hösten, sedan Vermeuil blivit förflyttad från Lariboisière till Pitié besökte jag äfven hans kliniska operationsdagar.

En klinik för behandling af urinvägarnas sjukdomar upprättad och underhållen af Mallez, lärare vid Ecole pratique, samt en dylik vid hôpital Necker besökte jag äfven. Doktor Mallez har uppfunnit en method att bota stricturer i urinröret genom elektricitet, cauteriserande ström, och har erhållit pris för denna uppfinning af Academie de Medecin. Han har offentliggjort ett arbete öfver detta ämne 1869 och hade en statistik af 40 fall med 38 lyckliga resultat. Jag såg honom flera gånger använda denna method och kan ej annat än prisa methoden efter de resultat hvartill jag varit vittne. Han använde så starkt batteri att strömmen verkar cauteriserande och genom att föra den positiva polen genom itrichea skall en brandskorpa erhållas, till sina egenskaper liknande den som erhålles genom ett alkali. Fördelarna af denna method skola bestå i den ringa faran, blott ett dödsfall och detta under sådana omständigheter att han ej vill skriva det på behandlingsmethodens räkning, har han hittills haft.

Vidare fördelar äro: behandlingen är slut efter en seance af 5-10 minuter hvarefter pat:n får återtaga sin vanliga verksamhet samt även måhända största fördelen recidiv skola ej uppkomma efter denna method och sondering behöfs ej. Jag såg honom äfven göra 2ne snitt hvarvid han använde genom elektricitet glödgad platinum knif och vid det ena fallet kom ej en bloddroppe under hela operationen.

Han ? stora förhoppningar med denna methods användande vid dessa operationer emedan genom den bildade brandskorpan faran för urininfiltration och dess följder försvinner. Han har ett genialiskt föredrag och hänförer sina åhörare. Hvarannan afton höll han dessutom föreläsningar i Ecole pratique och utdelades före föreläsninganas början åt hvarje åhörare tryckta program öfver den blifvande föreläsningen, hvarigenom man dels lättare kunde följa honom i hans lifliga föredrag, dels efteråt hade lätt i minnet återkalla hvad han sagt.

I Dec bevistade jag Dr Péans kliniker å Hôpital St Antoine och fick 2ne gånger vara närvarande vid ovariectomi och 1 gång vid exstirpation av ett subperitonalt fibroma uteri, en operation som han verkställt 13 gånger med 5 lyckliga resultat. Han är den ende chirurg i Paris, som numera gör ovaretomier, hvilka han ej företager i Paris utan i en liten förstad i ett enskilt hus som han hyrer enkom för detta ändamål.

Genom recommendation af dr Bonnafont erhöll jag tillträde till Val de Grace, hvilket jag flera gånger besökte för att få reda på undervisningen för de franska militärchirurgerna. Undervisningen i militärchirurgi i Frankrike är ännu ej ordnad efter sista kriget sedan Strass- bourg, den enda förberedande militärläkare förut, blifvit bortröfvat. Alla i Strassbourg närvarande elever äro nu öfverflyttade till Val de Grace för att der afsluta sina bägge examina men inga nya elever antagas.

Den 28 Dec anträdde jag min resa till Sverige och stadnade några dagar i Köpenhamn för att bese hospitalet och se karbolsyreförbandets regelrätta användande och de chirurgiska afdelningarna derstädes. Den 7 januari inträdde jag åter i tjänstgöring vid Regementet och såsom stadsläkare i Enköping.

Polacksbacken den 4 juni 1873 Ernst Westerlund

Tillägg 1:

Medicinsk ordlista till reseberättelsen sammanställd av Westerlundsällskapets forskargrupps medicinare, uppdaterad i oktober 2025:

Resectioner

bortskärande av t ex tumörer eller skadad vävnad

Comminuta fracturer

krosskador

Laryngoscopi

inspektion av svalget via spegling

Luxation

urledvridning

Ögonspegeln

inspektion av ögats inre, t ex av lins och ögonbotten

Strictur

förträngning

Cauteriserande ström

brännande koagulerande ström

Utriculus

yttersta delen av det manliga urinröret Alkali

basiskt ämne

Recidiv:

återfall

Sondering

undersökning eller vidgning av kroppsöppning, här:urinröret

Ovariectomi

borttagande av äggstock

Exstirpation

bortskärande

Subperitonal

belägen bakom bukhinnan

Fibrom

(godartad) bindvävstumör

Uteri

tillhörande livmodern

Karbolsyreförband

karbolfenol, används för att lindra klåda, förr som desinfektionsmedel i utspädd lösning, karbolsyra.

Tillägg 2:

Ernst Westerlund fick ett resestipendium för militärläkare på 2 000 riksdaler, det vet vi genom ett antal tidningsnotiser från 1871.

Hur mycket pengar var det jämfört med idag? Forskargruppens Bernt Lundh reder ut saken:

-Att det fanns olika riksdaler gör inte saken lätt. Att jämföra penningvärdet är svårt nog ändå. 1872 rörde det sig ganska säkert om riksdaler riksmynt (rd rmt). En riksdaler riksmynt = 100 öre. 1873 gick man över till kronor och ören och alla riksdaler försvann.   1872 var dagslönen för en arbetare 1,50 rd rmt. En emigrantresa Göteborg - Chicago kostade cirka 170 rd rmt. Stadens högst avlönade tjänsteman - borgmästaren - arvoderades med 1 200 rd rmt år 1872. Genom att jämföra med vad saker och ting kostade borde man komma närmast om man skall jämföra penningvärdet.